Ingenting kommer helt och hållet av sig självt, även en begåvad vispunkare måste repa med sina vispunkpolare för att få det att sitta ihop. Det finns några saker som är ofrånkomliga.
1: Man måste kunna låtarna.
2: Man måste kunna spela låtarna.
3: Man måste kunna spela låtarna tillsammans.
4: Man måste kunna spela låtarna tillsammans så självklart och lätt att det går som på räls.
För då kan man stå och skratta tillsammans, vara vaksamma på varandra, följa varandra och täcka upp för varandra om det osannolika inträffar att någon spelar lite snett eller tappar bort sig (som när Melker ramlade av basen en varm sommarnatt på renmarkstorget och fortsatte att spela liggandes på rygg…)
Vi har haft en sån osannolik tur att vi tycker om varandra och vi tycker dessutom om att repa…. därför är Torsdagarna lite av en glädjedag, för då brukar vi ha våra repetitioner. Det är inte alltid alla kan vara med, ibland är någon bortrest eller arbetar kväll. Vi har familjer, fruar, fästmör, barn… och vi har bestämt att familjen måste gå först. Det betyder att vi inte riktigt kan hålla det tempo vi själva vill hålla. Det finns en hel del låtar som vi inte spelar ute bland folk än, eftersom vi inte är nöjda med vår egen insats på dem, men snart kommer de. Nu ska vi repa så att vi är trygga inför skivinspelningen i Mars, sedan ska vi repa in de nya låtarna som vi tänker testa bland folk i sommar. Får vi bra respons på dem så hamnar de på skivan vi ska spela in nästa år: Perpetuum Vispunkmobile!
