När man hamnar i situationer som ska lösas så är det som att det sprakar i hjärnan. Den där sången som pingpongade i kraniet häromdagn, den pingpongar fortfarande.
”Ändå är jag jag idag” slutar inte att gå på en evig repeatloop.
”Djupa andetag, man ska göra nånting omöjligt. Inte idag, man kan skjuta på det föralltid. Jag ska resa till Maldiverna och göra något kul, men jag beställer resan imorgon för mina pengar är slut.”
Så klart blev det ett samtal med arrangören, vi får väl se. Jag har ju hört att om man är tjatig så blir mottagaröronen trötta och tycker förr eller senare att det dom hör är bra idéer. 
