JA! har nyss återvänt från apokalypsen. Helgens två spelningar i Skellefteåtrakten var riktigt intressanta, svängiga och samtidigt en annorlunda upplevelse för oss.
Vi värmde upp med att ta oss till vägs ände, via inlandsvägar och tysta granskogar. Där vägen tog slut på kartan, prydligt markerad med en ”Här slutar allmän väg”-skylt, låg Storkågeträsk. Första gången JA! spelade där, men definitivt inte den sista. Inför en uppskattande publik av bybor och knott serverade vi våra rykande hits tillsammans med en lika ångande Latte Macchiato. Band och publik var nöjda, glada och lätt fuktiga av regnet. Vår resa fortsatte.
Med regnmolnen hängande över oss som en svart filt puttrade vi vidare mot slutdestinationen; Utpost 103AC. Vi hade förmånen att få uppleva ett post-apokalyptiskt lajv på plats, stämningen var god och rollspelarna trevliga. Inramningen med kvällssol, strilande regn och de olika rollerna gjorde att det blev en västerbottnisk granskogsvariant av Bladerunner där JA! stod för ljudspåret.
Två minnesvärda spelningar som vi sent ska glömma, och devisen att vi kan dyka upp när och var som helst för att spela blev verkligen tydlig.
